BILDEN I FOKUS

Sommaren som just passerat bjöd på en stort antal tillfällen till fotografering. Inte minst har det nyfunna intresset för ödehus och andra lämningar efter mänsklig aktivitet genererat många nya bilder. Spår av det som varit; människors slit som i förlängningen bidragit till att skapa det samhälle vi har idag - det är fascinerande!  Som grädde på moset har jag påbörjat ett samarbete kring bild och musik med en skicklig musiker från Nordvärmland med ett konstnärligt fokus på hembygd och historia. Mer om det framöver. Här följer några alster från sommarens fototurer. Ut och plåta med er :-) Klarälven och Sysslebäck från Branästoppen. 100-400mm @105mm (aps-c) Ett ödehus i Nordvärmland. En gång förmodligen en välbärgad gård. Ett annat ödehus, även det i Värmland. Fotograferat med ägarens tillstånd. Low Key, fotograferat i strålande sol i ett grustag. 100-400mm + mellanring 11mm Och till sist den klassiska solnedgången, denna gång på västkusten. 16-55mm, 26 sek slutartid.

Det övergivna och ifrånsprungna är fascinerande. Att betrakta spåren av det som varit, ger tillfälle att fundera över varför samhället ser ut som det gör idag och även bli ödmjuk inför att vårt sätt att leva idag har möjliggjorts av tidigare generationers innovationer och hårda slit. Bilderna här är tagna i Värmland med omnejd, men letar man så finner man spår av vårt industri- och släktarv lite överallt. Min fru har en nyfunnen fascination för ödetorp, och hon lyckades få fatt i information om ett intressant område i Värmland. Den här platsen är övergiven sedan snart 40 år. En egensinnig man var den siste att bo här. Han samlade på diverse militärfordon och hade en tanke om att åka till Sydamerika och hitta en Inca-prinsessa. Historien förtäljer dock inte om han lyckades. Att besöka en sådan här plats är för mig att betrakta spåren och försöka förstå hur den som bott här har levt sitt liv. Naturligtvis är det bara en ögonblicksbild jag får, men utifrån plats, tidsperiod, om

Om man av en händelse råkar hitta ett litet vårtecken som man vill fotografera när man är ute efter fågelbilder, så går det att komma nära även med ett tele.. 400 mm + 1,4x teleconverter på ca två meters håll, väldigt Photoshoppat.

Nu har det gått lång tid sedan senaste blogginlägget. Inte på grund av att jag inte har fotograferat, utan snarare på grund av att annat har tagit upp mycket av min tid. Nåväl, det vore kul att få fart på bildbloggandet igen, så jag börjar om med dessa bilder. Frihandsfoto, 1 sek., zoomning.

Att fotografera fåglar sätter nerverna på prov. Fåglar som sitter still är enkla att fotografera, men då sitter de ofta på fel ställe eller för långt bort. Att i stället fånga fåglarna i flykten ger ett större kreativt utrymme, men det innebär en betydligt större teknisk utmaning! Slutartiden bör vara 1/1000 eller kortare, vilket betyder att om inte ljuset är starkt så klättrar snabbt ISOt iväg till ganska höga nivåer. Det problemet kan ju som regel hanteras i efterhand i datorn. Inställningar som jag tycker funkar är: Slutartid - 1/1000 (eller 1/2000 eller kortare för riktigt snabba fåglar) Bländare - full öppning ISO - använd autoläget och ställ in slutartid som styrande Autofokus - följande med zonmätning, inte punktmätning Ljusmätning - centrumvägd, -2/3 exponeringskompensation Inställningar för autofokus och ljusmätning kan variera en hel del mellan olika kameror, så experimentera dig fram till det som funkar. Lycka till!

Att vara med i en fotoklubb är väldigt inspirerande! Man får ta del av andras kunskaper och får synpunkter på sina egna bilder, vilket naturligtvis är utvecklande. I början av mars samlades vi en kväll för att ta en sväng på stan med våra kameror, och så här blev resultatet för min del: