BILDEN I FOKUS

Så har jag då varit på mitt första besök på Gran Canaria. Eftersom jag inte gillar att bara ligga i en solstol vid hotellpoolen hela dagarna, blev det en tur med hyrbil på de mest slingrande vägar jag någonsin kört på. Men det var värt mödan! Vilket otroligt vackert landskap - det mest tredimensionella jag någonsin upplevt! På den svartvita bilden syns ett par cyklister som jag inte var särskilt avundsjuk på. Däremot hade jag inget emot att svettas på grund av tung kameraväska :-)

Varannan dag minusgrader och is, däremellan plusgrader och regn. Fantastiskt fotoväder om man gillar att det är svårt att göra kamerainställningar med handskar på, att kameraryggan blir dyngsur och att man riskerar att slå sig fördärvad när man halkar på klipporna. Sånt gillar jag :-)

Att få vältra sig i novemberkänsla kan ge en kick till inspirationen att skapa bilder. Råkall luft, grå himmel och årets garanterat lägsta kontrast i landskapet skapar förutsättningar för bilder som verkligen skiljer sig från de som skapas resten av året.

Nio plusgrader, strilregn, helt platt ljus.. Vissa dagar är det riktigt svårt att hitta bilder.

Ibland behöver det inte vara svårare än att titta ner där man står :-)

För den som letar fantasieggande motiv i naturen, är gammal orörd tallskog aldrig fel. Här finns former som verkligen får fart på inbillningarna, särskilt när det skymmer.. Inte konstigt att sägner om troll och oknytt har uppkommit genom århundradena.

Som sagt, hösten är en fantastisk årstid för fotografer. Om vädret är vackert, blir färgbilderna fantastiska på grund av den klara luften och de starka färgerna. Om det regnar och blåser, är det perfekt läge för svartvita bilder!

Min brorson gav mig en utmaning för denna vecka: Ta en bild med minst 2 minuters slutartid. Så det blev en tur till Hammarö sydspets vid solnedgången. Väl där riggade jag kameran på stativ och skruvade på ett ND1000 samt ett ND4 på objektivet som bländades ner till f16. Därefter monterade jag trådutlösaren, satte slutartiden till "B", tryckte av, låste trådutlösaren och väntade 125 sekunder. Det går att krångla till allt ;-)

Ibland måste man bara få leka, både med kamera och dator. Här är några exempel på lek med telezoom och mellanring på klippor vid Vänern. De svarta stråken i klipporna tror jag är diabas, en vulkanisk bergart som någonstans långt bak i världshistorien varit med och format de speciella klippor som finns just här. Färgerna är kraftigt överdrivna i efterbehandlingen och tanken är bara att leka med färger och former.

Varje årstid har sitt speciella ljus. För min del tycker jag att hösten bjuder på det vackraste ljuset, inte minst när dimslöjorna drar genom landskapet.

Det börjar nu närma sig sjutton år sedan jag flyttade till Värmland. Sjutton år av återkommande strövande i skogar, på myrar, längs älvar, kuststräckor och kulturbygder. Sjutton år av en aldrig sviktande längtan att se nya delar av detta underbara landskap, som alltid förmår att överraska och bjuda på scenerier som på något sätt etsar sig fast i själen och bjuder ett välbefinnande som är omöjligt att sätta ord på. I allt, från den spädaste lilla skogsstjärna till Klarälvens dånande forsar om våren, finns en utlämnande skönhet och en generös uppmaning till betraktaren att stanna upp i nuet; att inte hasta vidare i en lönlös jakt efter lycka eftersom lyckan finns nu, om vi bara förmår att förnimma den i rätt form. Ovanför syns en utblick från mitt vardagsrum, mitt i Karlstad.

Intressant det där, hur man kan återvända till samma platser där man tidigare fotograferat, och hitta nya infallsvinklar. Annan årstid, annat ljus och annat objektiv skapar helt nya förutsättningar.

Några axplock från morgonens promenad; björktrast, gråsparv, gulsparv, skarv och sothöna.

Att fotografera med långa brännvidder är lite knepigt, framför allt på grund av att skärpedjupet blir besvärligt att hantera med det snäva utsnitt som bilden får. Räven i förgrunden är ca 200 meter från kameran, och byggnaderna i bakgrunden är säkerligen 1 km bort. Brännvidden är drygt 600 mm. Lite flyt när en liten fågel flyger in mitt i skärpeplanet :-) Jag känner nästan hur det kurrar i magen på räven där han står och spanar på rådjuren.. Tranan är kanske inte den vackraste fågeln i den svenska faunan, men karaktär har den! Fotad från bilen på ca 10 meters håll. Nästan fusk. Bilden är lite softad i efterhand, bara för att jag kände för det. Och slutligen en ägretthäger som putsar sig innan frukosten.