BILDEN I FOKUS

Att få vältra sig i novemberkänsla kan ge en kick till inspirationen att skapa bilder. Råkall luft, grå himmel och årets garanterat lägsta kontrast i landskapet skapar förutsättningar för bilder som verkligen skiljer sig från de som skapas resten av året.

Som sagt, hösten är en fantastisk årstid för fotografer. Om vädret är vackert, blir färgbilderna fantastiska på grund av den klara luften och de starka färgerna. Om det regnar och blåser, är det perfekt läge för svartvita bilder!

Min brorson gav mig en utmaning för denna vecka: Ta en bild med minst 2 minuters slutartid. Så det blev en tur till Hammarö sydspets vid solnedgången. Väl där riggade jag kameran på stativ och skruvade på ett ND1000 samt ett ND4 på objektivet som bländades ner till f16. Därefter monterade jag trådutlösaren, satte slutartiden till "B", tryckte av, låste trådutlösaren och väntade 125 sekunder. Det går att krångla till allt ;-)

Ibland måste man bara få leka, både med kamera och dator. Här är några exempel på lek med telezoom och mellanring på klippor vid Vänern. De svarta stråken i klipporna tror jag är diabas, en vulkanisk bergart som någonstans långt bak i världshistorien varit med och format de speciella klippor som finns just här. Färgerna är kraftigt överdrivna i efterbehandlingen och tanken är bara att leka med färger och former.

Varje årstid har sitt speciella ljus. För min del tycker jag att hösten bjuder på det vackraste ljuset, inte minst när dimslöjorna drar genom landskapet.

Det börjar nu närma sig sjutton år sedan jag flyttade till Värmland. Sjutton år av återkommande strövande i skogar, på myrar, längs älvar, kuststräckor och kulturbygder. Sjutton år av en aldrig sviktande längtan att se nya delar av detta underbara landskap, som alltid förmår att överraska och bjuda på scenerier som på något sätt etsar sig fast i själen och bjuder ett välbefinnande som är omöjligt att sätta ord på. I allt, från den spädaste lilla skogsstjärna till Klarälvens dånande forsar om våren, finns en utlämnande skönhet och en generös uppmaning till betraktaren att stanna upp i nuet; att inte hasta vidare i en lönlös jakt efter lycka eftersom lyckan finns nu, om vi bara förmår att förnimma den i rätt form. Ovanför syns en utblick från mitt vardagsrum, mitt i Karlstad.

Intressant det där, hur man kan återvända till samma platser där man tidigare fotograferat, och hitta nya infallsvinklar. Annan årstid, annat ljus och annat objektiv skapar helt nya förutsättningar.

Här testar jag ett gammalt zoomobjektiv (Tamron) från 70-talet. För den som inte sysslar med actionfoto och heller inte har alltför höga krav på upplösning och skärpa, finns goda möjligheter att hitta billiga objektiv som duger fint. Originalbild nedan.

Idag blir det tema vatten (och en måne). Jag har roat mig med ett gammalt teleobjektiv (400 mm) och ibland mellanringar (för att få kortare närgräns) eller telekonverter (för att få längre räckvidd). Kortaste fotograferingsavståndet var ca fem meter med 22 mm mellanringar. Längsta avståndet var.. Ja hur långt är det till månen egentligen? Månbilden är inte beskuren och brännvidden motsvarar drygt 1200 mm. Jag har softat flera av bilderna i PhotoShop eftersom jag personligen tycker att det funkar bra på t.ex. bilder med forsande vatten på lång slutartid.