Funderingar
Vad vill vi förmedla med våra bilder? Är bilden en illustration av ett ögonblick, en händelse? Eller är det en känsla eller sinnesstämning vi vill avbilda. Kanske är det något dokumentärt, alltså mer av en avbildning?
Jag tror att det är när vi börjar fundera mer över detta som vi hittar den egna stilen i bildspråket. Om jag dyker ner i mitt eget bildarkiv, så ser jag massor av bilder som just är avbildningar. Hyfsat skarpa bilder, i regel tagna i dagsljus, som är korrekt exponerade och med en färgåtergivning som i stort stämmer med verkligheten. För mig är dessa bilder fruktansvärt tråkiga och platta. Vid några enstaka tillfällen genom åren har jag tänkt till lite innan jag gett mig ut med kameran för att skapa mig en känsla för vad jag vill förmedla med bilderna jag ska skapa, och genast får bilderna (för mig) ett större värde och högre kvalitet.
Nuförtiden går det nästan åt lika mycket tid att förbereda inför fotograferandet som det tar att ge sig ut och fånga bilderna. Google maps och väderprognoser har blivit värdefulla verktyg, liksom funderandet kring vad det egentligen är jag vill förmedla.
Få av de bilder jag gör idag är neutrala avbildningar. Jag drar mig inte för att redigera bilderna så att de överensstämmer med den känslan jag hade när jag tog bilden. Dock kräver det ändå att jag finner rätt motiv och rätt komposition, och att jag använder rätt verktyg när bilden tas.
För mig har vägen till ett bättre bildskapande gått via övning, övning och åter övning. Det är svårt att läsa sig till en egen stil; man måste prova olika tekniker med både kamera och i datorn, och samtidigt fundera över vad som funkar och inte. Jag kan verkligen rekommendera att lägga en del tid på att titta på egna bilder och försöka formulera vad som INTE är bra, för att sedan ta med den kunskapen vid nästa fototillfälle. Det brukar resultera i färre och bättre bilder.
Lycka till!
Jag tror att det är när vi börjar fundera mer över detta som vi hittar den egna stilen i bildspråket. Om jag dyker ner i mitt eget bildarkiv, så ser jag massor av bilder som just är avbildningar. Hyfsat skarpa bilder, i regel tagna i dagsljus, som är korrekt exponerade och med en färgåtergivning som i stort stämmer med verkligheten. För mig är dessa bilder fruktansvärt tråkiga och platta. Vid några enstaka tillfällen genom åren har jag tänkt till lite innan jag gett mig ut med kameran för att skapa mig en känsla för vad jag vill förmedla med bilderna jag ska skapa, och genast får bilderna (för mig) ett större värde och högre kvalitet.
Nuförtiden går det nästan åt lika mycket tid att förbereda inför fotograferandet som det tar att ge sig ut och fånga bilderna. Google maps och väderprognoser har blivit värdefulla verktyg, liksom funderandet kring vad det egentligen är jag vill förmedla.
Få av de bilder jag gör idag är neutrala avbildningar. Jag drar mig inte för att redigera bilderna så att de överensstämmer med den känslan jag hade när jag tog bilden. Dock kräver det ändå att jag finner rätt motiv och rätt komposition, och att jag använder rätt verktyg när bilden tas.
För mig har vägen till ett bättre bildskapande gått via övning, övning och åter övning. Det är svårt att läsa sig till en egen stil; man måste prova olika tekniker med både kamera och i datorn, och samtidigt fundera över vad som funkar och inte. Jag kan verkligen rekommendera att lägga en del tid på att titta på egna bilder och försöka formulera vad som INTE är bra, för att sedan ta med den kunskapen vid nästa fototillfälle. Det brukar resultera i färre och bättre bilder.
Lycka till!
Kommentarer
Skicka en kommentar