Dimma och is

När jag tittade ut i morse låg en kompakt filt av dimma över stan. Kändes som en alldeles utmärkt ursäkt för att ge sig ut och leta motiv. Tyvärr hade inte jag och dimman samma uppfattning om var dimman borde befinna sig. Den var liksom fläckvis närvarande, fast på fel fläckar..

Är det något man lär sig med tiden som fotograf, så är det att karaktären på ljuset har en väldigt stor betydelse för den slutliga bilden. Konsekvensen av detta är att ett framgångsrikt fotograferande innebär en himla massa planerande, väderspanande och väntan på det rätta ljuset. Och ibland smått panikartade utryckningar när det perfekta ljuset, helt oförhappandes, infinner sig.